Solen skiner, fåglarna kvittrar. Kromet glittrar som vattnet på en spegelblank fjärd i skärgården. Tant Agdas kaffe doftar över parkeringsplatsen där hyresgästerna bor omkring. Tant Agdas man farbror Nisse tittar ut genom det öppna köksfönstret och beundrar den där gamla Volvon som står utanför. Han ler åt minnena som väller över honom från den tiden han hämtade ut sin nya Volvo PV, kvarterets snyggaste bil som ungarna kallade den då. Tant Agda kände sig stolt när hon packade en kaffe korg med smörgåsar och nybakade kakor. In med ungarna i bak och ut på vägarna med sin nya bil. Det var tider.
Samtidigt nedanför fönstret utspelas ett annat scenario. Rosten, denna ständiga närvarande kemiska reaktion tar sig ständigt nya och spännande uttryck. Ärligt talat, hur kan fjädrarna i sätet rosta. Varför rinner det vatten på golvet, har det regnat? Men det är ju glykol i vattnet... Var kommer det ifrån? Värmeventilen är paj... Jaha ja, ytterligare en sak på listan att skriva upp som ska fixas. Men varför står lyktorna fel? Det går ju inte att justera dem mer. Är fjädringen slut? Vad är det där för avklippt elsladd som hänger i motorrummet. Den ser ut att hängt där de sista 30 åren med all smuts som är på den. Sedan varför ska det vara så trångt i garaget, vad man än gör så stöterman ihop med något. De mörka ederna används flitigt.
Lite senare så har tant Agda och farbror Nisse stängt köksfönstret de sitter nu och tittar på eftermiddags TV. Farbror Nisse som själv ägt en PV kom att tänka på känslan när han bytte in sin trötta 544 mot en ny 142 i början av 70 talet. När han insåg driftsäkerheten och underhålls fördelarna med nya bilar så längtade han aldrig tillbaka till de där gamla trötta traktorerna som skulel ha rundsmörjning hela tiden. Nej centrallås, AC och farthållare. Det är melodin i dag! Som på grabbens senaste Korea byggda bil, det är komfort och säkerhet det.
Kort sagt.
Att äga en gammal bil, är som att officiellt deklarera att man har för mycket fritid. Det är ett ständigt skruvande, ett ständigt vårdande. Saker som går sönder och behöver bytas. Justerade, pillande och fixande... Det finns alltid något att göra.
Men de är ett bevis på att man byggde bilar för att det skulle vara snygga, mer än säkra.
Trevlig sommar på er.
"Jag kommer ihåg vintern 59 då jag hade en sån här bil mm mm och dom berättar historier och får en nostalgisk blick 
