Var som tidigare nämt ute på en av årets sista svängar med rostbaljan. Bland annat var ett stopp på den lokala macken inplanerat.
En märklig sak med dessa gamla bilar vi gasar omkring med, må det vara för skoj eller till vardags, så har säkert följande hänt oss alla.
Man står där och ser dum ut med antingen en bensinpump, luftningsgrunka, skruvmejsel eller bara är i närheten av bilen. Nog komemr det fram någon och säger något i stil med. "Det där var en snygg bil..." sedan oftast en gissning på årsmodellen. Efter det är avklarat så börjar anekdoterna komma. "Ja, när jag var liten stod man mellan framsätena. Det var ju inte så noga då... höhöhö". Det kanske är en kunnig person som faktiskt påpekar att det saknas kederlister på framskärmarna. "jo, ja det var ju så man gjorde då." Kanske en tjej som fnissar "vad söt den är..." Eller så är det den gamla farbrorn och hans fru som nostalgiskt står och tittar. "Vilken liten karamell, den ska du vara rädd om" säger farbrorn med en lätt suck och minns när han hämtade ut sin nya PV -56 på våren, samt färdas 50 år bakåt i tiden till när hans liv var roligare. Sedan har vi de unga killarna. "öh, häftig bil... det är liksom en
bil, en riktig bil om du förstår vad jag menar..."
Medans allt detta sker så hinner man tänka både en och två gånger på hur absurd hela situationen är. Här komemr det fram folk som i vanliga fall inte enns skulle bemöda sig med att sätta ner kassen från sätet på tunnelbanan så att man får en sittplats. Men nu är alla glada och trevliga, pratsjuka och ödmjuka. Onekligen märkligt.
En annan sak som är dessto intressantare och roligare är den fantastiska samhörigheten som man genast tillhör när man puttrar om kring i en gammal trött PV. Var ute på vägarna i södermanland i sommras, det var jaguarer, bubblor, amazoner, pv kort sagt alla äldre och udda bilar hälsade. Givetvis vinkade vi i bilen tillbaka, blinkade med helljus och såg allmänt tillfreds ut. Även där, folk som aldrig skulel prata med en i vanliga fall hälsar och är trevliga.
Kan det vara att när man sitetr i en gammal bil så får man en känsla av nostalgi, det var bättre förr när det var sämre. En känsla av att det var ett roligare samhälle förr, där inga ungdomsgäng slog ner unga som gamla. Där politikerna var tjocka gubbar som utstrålade dignitet, där alla rökte utan att tänka på att det var farligt. Kort sagt ett land där telefonkioskerna var oranga, solen aningens gulare, alla åkte på industrisemester och Thailand var bara något som fanns i filmen "Kungen och jag" med Yul Brunner. Där rotmos med fläskkorv serverades på tavernor.
Faktiskt det är skoj att gasa omkring i en rullande tidsmaksin. Det är bara två saker jag tycker är lite trist. Min -65 PV är lite fel årsmodell att lyssna på "Radio Nord" med. Samt att fars trötta Stereo-8 bandspelare är paj.
Tjossan
/Thomas